My point of view.

Hela veckan har ni hör mig klaga och gnälla över att min mobil inte fungerat. Konstigt att man låtit sig bli så beroenda av sin telefon. Knappt att man går utanför dörren utan att ta den med sig. För "gud förbjude" om man skulle cykla omkull, låsa sig ute eller gå vilse och du inte har din telefon att meddela omgivningen dig med.
När jag var liten så hade inte gemenemann mobiltelefon. Det lyckliga få som hade det hade fått den genom arbetet eller var smårika och hade det som en lyxig accesoar.
Då var det inget problem att man inte kunde ringa vem man ville när som helst.
Jag kommer ihåg när jag skulle möta min bästis Fridha utanför H&m en efter middag och hon dök inte upp. Hon hade blivit sjuk och kunde inte komma och där stod jag och väntade. När jag hade väntat enligt mig tillräckligt länge åkte jag hem.
No hard feelings, sånt händer, tänkte jag.
Men i det läget hade det kanske varit bra med en mobil.
Men i sanningens namn kanske man borde vara glad att mobilen inte fungerar ibland, kanske skulle man införa en mobilfri-dag i veckan?
Visst har det varit jobbigt när man behövt ringa, men det har samtidigt varit lugnt och skönt att ingen ringt:)

v 42: USIM-kortet ur funktion. Bland det värsta som kan drabba dig.