btw...my darlings.
4 november
Du finns i våra hjärtan.
Jag saknar dig...
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...
Ta vara på den tid ni har tillsammans och gläds åt den.
Tiden är knapp, förspill inte tiden på onödigt gnabb.
Älska varandra!
♥
God morgon!
Lugnet före stormen här på jobbet så jag tänkte att jag skulle skriva en snutt.
Fick ett kedjebrev (tycker inte om kedjebrev och brukar inte skicka dem vidare...) av min kära vän Pernilla.
Det var väldigt tänkvärt och jag tycker att ni ska begrunda detta...
Kvinnan tar sig en titt i spegeln när hon är:
3 år: Tittar på sig själv och ser en Drottning
8 år: Tittar på sig själv och ser Askungen eller Törnrosa.
15 år: Tittar på sig själv och ser Askungen, Törnrosa eller
Hejaklacksledaren - om hon inte har PMS och ser en fet, finnig
och FUL tjej.
(Mamma, jag KAN inte gå till skolan och se ut så här!).
20 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för
kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att gå ändå.
30 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för
kort/lång,
för stripigt/lockigt hår - men bestämmer sig för att hon inte
har tid attfixa till sig själv så hon går ändå.
40 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är för smal/tjock, för
kort/lång,förstripigt/lockigt hår' - men säger 'Jag är åtminstone ren' och
går ändå.
50 år: Tittar på sig själv och ser 'Jag är' och går vart hon vill.
60 år: Tittar på sig själv och påminner sig om alla människor
som inte ens kan se sig själv i en spegel längre. Går ut och återvinner
världen.
70 år: Tittar på sig själv och ser visdom, skratt, förmåga -
och går ut och njuter av livet.
80 år: Bryr sig inte om utseendet. Sätter bara på sig den
lilla hatten och går ut för att ha kul i den här världen.
Kanske skulle vi alla ta på den där lilla hatten tidigare...
Jag tror att jag tagit på mig den lilla hatten redan...
Tänk på att du är vacker!
Det är hit jag borde bege mig...
Into the wild
Den fick mig att tänka till lite över min tillvaro, hur jag lever sitt liv. Om hur man ser på materiella ting, pengar och vad som egentligen är värt prioritera.
Historien om Christopher McCandless är både gripande och fantastisk.
Han beslutar sig för att efter sin examen att lämna sitt bekväma, och i många fall enligt honom, falska liv bakom sig. Han är uppväxt i en ganska ordinär familj med fel och brister precis som många andra familjer.
I jakten på någon form av "renhet" och sanning i livet möter han de mest fantastiska och olika männinskor och lämnar nästan ingen oberörd.
Jan, som han möter på vägen, påpekar att det han gör kanske inte är så rättvist mot hans föräldrar svara han med ett citat;
-Rather then love, then money, then faih, then fame, then fairness....give me truth.
Citatet av Thoreau säger nästan allt om filmens handling och hans sätt att tänka.
Många gånger tycker jag att han överdriver både sina problem och sättet han tar itu med dem. Kanske skulle han varit tacksam för allt det han hade och gjort något bra av det?
I slutet av hans resa kommer han fram till den sanning som han kanske hela tiden förbisett...
...Happiness is only real when shared.
Katten också!
Lill Tindris är helt sjövild. Kanske ett stort hus på landet skulle passa henne bättre. Vet inte vad jag ska ta mig till...
Isolina tar det mer lugnt och är överhuvudtaget inte intresserad av att gå ut.
Faster Jen och Ollie
Lite corny...men så sant
...I hate the way your always right.
I hate it when you lie.
I hate it when you makes me laugh.
Even worse when you make me cry.
I hate the way that you´re not around,
And the fact that you didn´t call.
But mostly I hate the way I dont hate you,
- Not even close,
not even a little bit,
not even at all...
Vågen
Utmärkande för personer födda i detta tecken är deras känsla för rättvisa och harmoni. De har stort behov av kommunikation och är mycket utåtriktade.
Oftast intar de medlande, diplomatiska och sociala positioner då de eftersträvar balans, inte bara för sig själva utan också för alla andra. De avskyr all osämja och gräl.
En våg är intelligent och klartänkt, men att snabbt ta ställning är inte vågens starka sida, då han tenderar att noggrant väga både för och emot. Det viktiga för vågen är att ställningstagandet blir rätt.
Vågar har jämna temperament och är ofta charmerande och öppenhjärtiga människor.
De är livsnjutare och gillar skönhet, avkoppling, mat, dryck och sällskapsliv. Ibland kan livsnjutandet dock övergå i ren lättja. De behöver ofta bli motiverade för att få någonting gjort.
Negativa karaktärsdrag: flirtig och vankelmodig.
Positiva karaktärsdrag: behaglig, romantisk, vänlig och diplomatisk.
Tappa mig inte
Jag är insnöad
Öppna ögonen!
Inte lämna,
låt gå.
Hålet i hjärtat fylls med sand.
Tungt.
Innan fanns det plats för annat.
Någon klappar på min kind,
bär mig en bit,
tappar mig och går.
aj
skrubbsår i själen
plåster på ögat
när är imorgon?
En annan dag kanske...
Pappa
Ett och ett halv år har passerat utan dig vid min sida. Vår sida. Det är tomt.
Livet går vidare , men inte samma väg som innan.
Det är svårt när fyra blir till tre....
Jag saknar dig.
Vissenhet
Ännu en dag passerar och en ny dag väntar. Så här sitter man med en klump i magen, träningsvärk och allmänt dålig själv känsla. Träningsvärken känns mest bra, ett tecken på att jag i alla fall gjort något som är bra. Jag och Anna var och tränade igår. Det behövdes verkligen, det var aningen jobbigt men man får helt klart en kick efteråt. Så kroppen mår i alla fall bra.
Självkänslan hänger dock lite löst. Trist när man mår så. Att minsta motgång känns som man vill hoppa framför tåget och att det ät totalt lönlöst att ens försöka göra något bra. Inget känns direkt jätte kul, och jag är mest sur och tvär. Så jag måste be, alla som fallit offer för mitt temprament, om ursäkt. Jag har inte varit jätte rolig den senaste tiden.
Det är ju trots allt inte problemet som är problemet, utan det är sättet man förhåller sig till problemet som är problemet. Man har alltid ett val hur man vill reagera. Vill du bli ledsen, förbannad eller bara vinka och le, när killen i bilen bredvid pekar finger åt dig. It´s up to you...
Men dagar som denna är jag inte riktigt upplagd för att vara min egen psykolog. Och jag har den senast tiden inte valt att vara glad och trevlig...
Jag känner mig bara vissen...Som man gör ibland utan att riktigt veta varför (fast egentligen vet man...)
Men det är då ens alldeles underbara familj och vänner hoppar in och räddar dig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra.
Att få åka hem till mamma och äta sin favvo maträtt och bara vara när man känner sig lite nere. Eller någon som säger att man är jätte fin fast man bara känner sig arg, ful och dum.
Utan er hade jag inte varit jag.
Tack för att ni finns...
natt
Linköping känns dystert och nästan melankoliskt om natten. Inte en bil, inte en människa inom synhåll. Och tyst, så himla tyst...
Förr kände jag en oro att vara ensam ute i mörkret. Mörkret och tystnaden kändes påträngande, men inte nu längre. Nu uppskattar jag ensamheten. Ensamheten om natten i en av Sveriges större städer.
När jag tittar ut ur taxins förnster, på regnet och de tomma gatorna, inser jag plötsligt hur skönt jag tycker att det är att bara vara jag. Jag tittar på min spegelbild i fönstret och ler mot mig själv. "Du e fan bra Jenny"...tänker jag tyst för mig själv.
Det är sådana stunder man ska minnas, minnas känslan över att älska sig själv precis som man är.
Imorgon kanske det känns annorlunda...
