My point of view.

Har levt i dvala ett par dagar efter som jag genomgått en super effektiv bantningskur som tagit upp all min tid, kraft och energi.
En kur väl känd under namnet VINTERKRÄKSJUKAN.
Vidrigt.
Men jag antar att min tid hade kommit och det var dags att ta igen alla förlorade år. Det var ju trots allt säkert 12 år sedan vi sågs sist jag och "spyan".
Nu är det min andra dag hemma från jobbet och det börjar kännas helt ok, hade kunnat gå och jobba idag men för mina kollegors skull valde jag att stanna hemma idag. Inte så roligt om hela kontoret skulle ligga hemma och må dåligt hela julhelgen.

Helgen innan kräksjukan var kanon. I fredags kom mamma och bror och lilla Ollie på middag hos oss. D lagade sin fantastiskkt goda wok. Den blev verkligen uppskattad.
Tyvärr stal Ollie hela showen genom att förbruka alla blöjor han hade med sig plus att han kräktes rakt ut på överkastet i vår säng. Men den lille knodde är minsann inte beklämd av att vara sjuk utan la av ett riktigt garv straxt därefter, precis som han hade gjort ett hyss. Han är för söt den lille raringen:)

Kanske ni alla ser en kopling här, en lite röd tråd som kanske förklara min sjuka? Och jag kan bara säga att jag tror att ni har helt rätt.
Men nästintill hela lördagen passerade innan jag märkte av något. Snurrade gladeligen runt en vända på stan på dagen och begav mig sedan till Sofia för att fira lite mini jul tillsammans i goda vänners lag.
Det serverade både skinka och julgröt och den sedvanliga chokladasken stod parkerad på vardagsrumsbordet.
Det var riktigt mysigt men fram åt åtta,nio på kvällen började jag känna mig lite avslagen, trött och irriterad. Inte riktigt likt mig när man är på kalas. Så vid midnatt hade jag fått nog, mest av mig själv och mitt gnäll faktiskt, och jag och Anna knatade hemåt.
Kom hem i godan ro, sminkade av mig , borstade tänderna och gick och la mig.
Någon gång mellan ett och två på natten vaknade jag som om jag blivit slagen med en hammare i huvudet, och sen var kalabaliken igång. En gång var tionde minut är ingen hit och snart är magen tom. Jag och hinken delade säng resten av natten och så fort macken öppnade kilade D över och köpte lite youghurt och nyponsoppa till mig. Min räddande prins!

Jag var nog inte det roligaste umgänget den söndagen då jag knappt ens orkade gå en meter, men han hängde med mig hela dagen och pysslade om mig så gott det gick.
Det var först igår jag fick i mig någon riktig mat, och faktiskt börjar känna mig som människa igen. Skönt!

Så imorgon är det back to work igen.
Både på gott och ont. Skönt att göra något vettigt och få lite påfyllning i plånboken trots att det är rätt gött att bara ligga och kolla på Harry Potter hela dagarna;)


Mästerkocken presenterar kvällen vin. Vilket vin sen (!!)


Oliver invigde vår dusch av helt förklarliga själ:)


Jag ler i alla fall även om jag inte var på topp. Tack för en toppen kväll tjejer!



Så ha det gott alla glada! Nu är jag tillbaka!