My point of view.

Det bidde ingen promenad för mig. I alla fall inte här i stan. Följde med Jeppe och Lina till Åtvid istället där vi tog en kortare skogspromenix. Det var så himla kallt så vi iddes inte gå så långt, men det var väldigt vackert. Det var faktiskt -15° när vi kollade på termometern när vi kom in efter promenaden.
I bilen dit insåg jag hur vackert Östergötland kan vara och hur lite man faktiskt bryr som om att uppskatta slätten och vidderna, skogarna och sjöarna.



Jag drabbades nog helt enkelt av lite nationalromantisk natur och skogs-längtans-kärlek. Det blir väl lätt så när det var ett par månader sedan man var ute på landet. Det är verkligen skönt att komma bort från stan om så bara för ett par timmar.


Linas pärons place...supermysigt.

Linas mamma och pappa bjöd på smarrig mat och vi kikade lite på det senaste jaktbytet som
hängde i garaget:)
Med skräckblandad förtjusning kollade vi även när Linas-pappas-kompis och Linnea flådde en nyskjuten älgko.
Jag kom fram till att jag gillar djur, natur och landet, men någon jägare är jag då inte. Jag har inga problem med själva tillredandet av djuret, men just övergången från levande till död och att det är jag som orsakat det, känns för mig lite olustig.
Jag antar att det beror på att jag är en riktig "stads snäcka".
Även om jag gärna ser mig själv som lite av en bondunge:)

   
Vildsvin är inte att leka med, men det är ruskigt goda. Här är en "liten" årsgris.

Nu ska jag bara invänta min kära man så ska vi äta en riktig fusk middag (taco-middagen inställd...) och kolla på någon bra film, och njuta av det lilla som är kvar av söndagen.

Fortsatt trevlig helg på er!