My point of view.

Kan knappt förstå hur fort tiden gått. Den bara susar förbi.
Förra året var jag inte ett dugg sugen på att ta fram julpynt och göra julfint här hemma. Fint ville jag gärna göra men pyntet fick inte komma till sin rätt. Inte så konstigt eftersom vi hållit på med renoveringen av lägenheten hela sommaren och var precis klara med badrummet så lusten att slänga fram en massa pynt som snart skulle plockas bort. Men i år är läget ett helt annat. Här ska mysas och pyntas till fullo!



Men först av allt ska det styras någon form av julmys här hemma med glögg och paketspel och allt som hör till. Så håll utkik!

Efter att legat på en oslagen första plats börjar fredagen tappa placeringar mot en uppstickande måndag.
Tack vare bra initiativ och goda, gamla och nyvunna, vänner har jag börjat se fram emot det tidigare ganska trista måndagen.
I kväll bär det av ut till Tallboda för middag. Mycket trevligt!
Så nu in i duschen och rycka upp mig efter en hård helg (mer om det senare...) och en , som vanligt, lite smått hektiskt och rörig måndag.

Chingeling!

 

Ny duschad och relativt pigg. Flyt på jobbet och rätt nöjd. Bra låt som fastnat på hjärnan.
Nöjd.
Nu ska jag klä på mig något gammalt och bohemiskt och ta min cykel hem till bror och Lina.
Det vankas filmkväll i Tannerfors ikväll. Kanske något läskigt? Skulle passa bra i denna solbefriade tid. Skrämma upp sig lite lagom.

Annars ser jag som vanligt fram emot ledig helg och lite festligheter. Inget fancy men ändå... högklackat!
Bra för mig=bra för alla.
Ha ha!

Nu har jag flummat färdigt och måste dra.
Tack och hej!

Utvilad och pigg! Mår som en prinsessa...Så ska det vara. Snart bär det av till stan för att lämna in datorn så vi förhoppningsvis kan få tillbaka alla bilder och annat som fanns på datorn. Hoppas verkligen att det fungerar!
Men det känns hoppfullt i alla fall.

Middagen igår var lyckad. Mycket mysigt:)
Efter det blev det filmkväll och jag kan bara konstatera att Johan Falk- filmerna är grymma.
Nu är det bara att vänta på nästkommande filmer...

Nu är det försenad frukost som gäller för min del. Sen Jobbet. Kort dag idag, 13-18. Skön tid. Börja sent och sluta tidigt.

Förövrig så kom första snön igår. Inget som låg kvar men mysfaktorn var ändå hög. Jag verkligen längtar till det kommer mer snö, advent och allt pynt och myspys:) Det snöar faktiskt lite just nu så mina älskade leopardskor får stanna hemma idag. Tygskor är ingen rekommendation i snöväder.

Nu kokar tevattnet...Vi ses!

Idag är det min pappas födelsedag. Förut om åren har jag tyckt att det varit lite jobbigt, men nu mer känns det bara som en bra dag. En dag att minnas alla bra saker från när jag var liten. Ibland saknar jag honom något enormt och då känns det alltid lite bättre när man kollar på gamla kort eller pratar gamla minnen med mamma eller Jeppe.
I söndags tog vi en promenad till minnes lunden och satte lite blommor och kollade till ljuset som mamma tänt.
Det är en av de absolut vackraste platser jag vet och nu vid allhelgona kändes den ännu vackrare...

Ledig dag! Otroligt skönt!
Efter gårdagens strapatser med divererse bakslag är man minst sagt slut.
Kurs ute på Färingsö i Stockholm. Jätte kul att få komma iväg och få lite inspiration och spännande att titta på alla odlingar. Sallad och kryddor. Sen blev det siffersnack. Budgetar, försälgning etc..man blir bra trött av allt "korvstoppande" med siffror och "bra att tänka på" så min hjärna kändes som en urvriden disktrasa när det väl var dags för hemfärd. Packa in oss och våra påsar med sallad i bilen.
Äntligen. Men vem har sagt att det ska gå lätt här i livet? Pengar till färjan mellan öarna fick vi verkligen skramla ihop...det är inte bara bra att använda sitt kort i alla lägen ibland behövs det riktiga dolares.
Och när vi väl kunde påbörja bilfärden på riktigt höll vi på att köra på en älg. En ungtjur med fina horn. Ett riktigt praktexemplar! Det är inte ofta man se på så nära håll. Exciting! Som den värsta vildmarks safarin.
Men det var på håret att vi lyckades parera honom.
Sen rullade vi vidare mot vårt första topp på hem vägen, Norrköping. Äntligen skulle jag få sätta mig på tåget hem till Fortet där middagsbjudning skulle gå av stapeln 19:00. Skulle jag hinna?
I höjd med Nyköping börjar bensinlampan i bilen att lysa och mätaren visade att vi skulle kunna köra 6 mil till. Då skulle vi hinna till Norrköping. Bra.
Men på en mil blev de 6 milen bara en och vi var tvugna att stanna och tanka i Nyköping. Ok fine, tänkte jag, jag hinner...no need to panic.
In på macken. Tanka full tank. Kör ut från macken. Rött ljus. Bilen stendör...
Vad är det för fel? Man kan väl ändå inte få "kärringstop" med en automat?
M's fråga till vår chaufför:- Du tankade väl diesel?...    Svaret kan ni säkert redan gissa...Nej det gjorde hon såklart inte... Ut ur bilen. Putta bilen. Jag tänker: Kommer jag någonsin att få se min familj igen? Daniel? Fortet? Katten? Middagen...? Tur i oturen så jobbade hennes man i Nyköpig så han kunde ge oss lift vidare.
Efter många om och men, med skjutsar hit och dit, stod jag där på perongen, trött så ögonen blödde, och ser att mitt tåg ska gå 19:25. Jag blir sen men det får helt enkelt börja utan mig. Tåget kom. Jag gick på. Konduktören säger att mitt dygnskort inte gäller på detta tåg. Jag kliver tyst av tåget oförmögen att tänka tanken att jag såklart kan köpa en ny biljett. Tåget åker...utan mig. Skit!  Nästa tåg, som jag faktiskt FÅR åka med mitt kort på, går 20.01. Jag kommer bli jätte sen. Daniel ringer och undrar hur jag tänkte, du kan ju köpa biljett på tåget fattar du väl. Jag börjar nästa grima (som sig bör när jag blir stressad och min blonda hjärna visar sitt rätta jag, förvånande även för mig, och stjälper det mesta som normalt sett borde blivit rätt...) och säger att de kan börja utan mig. Jag kommer hem när jag gör och de behöver inte vänta.
Jag trillar in på stationen i Linköping runt 20.30...en och en halv timme sen till middag. Hoppar upp på min cykel och cyklar i snabbaste takt hela vägen hem. Förövrigt blev det extra tydligt att hela stan lutar. Från resecentrum och hem är det bara uppför.
Svettig och jävlig kliver jag in på 4c och möts av glada tillrop, TP-spel, tända ljus och ett glas rött upphällt och klart...till mig. Tårar i ögonen. Tittar in i köket. Middagen står på bordet. Alla har väntat på mig. Nu förstår jag hur det känns att ha varit vilse i öknen och plötsligt hitta hem.
En lång slingrig dag som slutar med en fanfar! Middag, man, vin, godavänner, snacks och film. Thank god!

                                                                                  

 

Hur i hela h*lv*t* kunde det ske. Datorn har tappat besinningen helt. Någon form av "recovery program" startades förut och nu är den som ny skulle man kunna säga. Med "som ny..." menar jag förstås; TOM!!!
Inte ett skit finns kvar.
Nu är goda råd dyra och det kommer att testas ett undelete-program under kvällen.
Wish me luck!