My point of view.

Gud vad skönt att kvällen är här. Har längtat efter den hela dagen, det var inte roligt att jobba idag.
Gjorde visst världens dunder tabbe igår...skickade fel varor till fel butik...igen...samma butik som i fredags. Man kan bara tacka sin lyckliga stjärna att det finns trevliga och tillmötesgående människor, som inte ser problem utan lösningar. Tack:)

Men nu är även denna arbetsdag förbi och vi behöver inte tänka på den mer. Det mest trista av allt är att nu är man livrädd att det ska bli tokigt igen.
Vi får se hur det har gått imorgon...gah!

Förra veckan var lite speciell i mitt hjärta. Pappa fanns i mina tankar ganska mycket. Inte så att jag varit ledsen och försatt i grubblerier, mer att jag längtat efter honom och drömt om honom. Förra veckan var det både pappas födelsedag och farsdag, det var väl lite därför.
Ibland är det ganska tomt. Men jag har en fantastisk mamma som jag beundrar något enormt och verkligen ser upp till och som jag är så oerhört tacksam att hon finns. Hon är grunden i vår familj.

 Minneslunden, där det alltid är lika vackert...

                                     

Mamma♥ och jag på bärplockar stråt en sen augustieftermiddag. Vilken härlig dag! Notera min stadiga possitionering mitt i bär-riset. Främre benet aningen vinklat och det bakre rakt av ergonomiska skäl...:)
Mormors typiska bärplockar-posé!

Så tänk nu efter hur gött det är att ha just din familj!

Nu ska jag återgå till soffliggande läge och bara njuta av att inte göra något och lyssna på The Killers...Human!
Ha det gott och på återseende!

Adiós muchachos!