My point of view.

Konstig längtan till franska landsbygden...

Vet inte varför men jag får en stark längtan till att strosa runt bland gamla stenhus.
Luften är lätt och krispig och doftar murknalöv, gräs och höst.
Allt är lugnt och stilla.
Efter en lång promenad och man är lite små frusen går man in och tänder en brasa och tar ett glas vin från den lokala vingården.
Härligt!:)

Den har känslan har jag nästa varje höst.
Tror att jag började känna så när jag var fjorton och skulle konfirmeras.
Mycket hände just då i mitt liv och det mesta kändes väl lite upp och ner så jag beslutade mig att följa med kyrkan till Taize. Det var nog inte bara därför, jag hade nog aldrig följt med om inte Petra också hade åkt:)
 Jag kan inte påstå att jag varken var, är eller kommer att bli religiös. Jag skulle nog mer kalla mig spirituell. 
Men på något sätt fann jag någon form av lugn inom mig när jag var där.
Gudtjänsterna i klostret var väldigt rogivande, men resten av tiden där var inte så rafflande direkt.
Bibelstudier har väl inte riktigt varit min grej;)
Jag uppskattade mer de dagar vi gav oss ut på egen hand och strosade runt i närliggande byar och i parkerna på området. Fotade, pratade och bara mådde bra. I Liked it!

Vet inte vad jag ville med det här inlägget. Ville nog bara få någon form av klarhet i min kärlek till ♥hösten som för många är totalt oförklarlig... Och jag tror den fick sin definition i Frankrike...

Ja ja på återseende!
So long!♥